När Vasa bärgades 1961 uppenbarades en förlorad värld i svindlande detalj. Bland de mest märkvärdiga fynden fanns en mångfald rester av master och segel. Normalt ger skeppsvrak sparsamt med ledtrådar till hur deras skrov sett ut ovan vattenlinjen, men på Vasa fanns de lägre masterna, en myriad av block och taljor, hundratals meter rep, och mest iögonenfallande hela nio segel som överlevt skeppets tid under vatten.
De unika fynden utgör en enastående möjlighet att rekonstruera riggen i detalj och skapa en bild och förståelse av hur skeppen manövrerades och seglades under 1600-talet. Med sin segeltyp, rigg och navigationsinstrument skiljer sig Vasa helt från 1800-talets traditionella fullriggare, och artefakterna från Vasa ger en levande bild av sjömannaskap under de stora segelskutornas århundraden.
Denna första del av Vasa II Rigging and sailing a Swedish warship of 1628 berättar om de över tusen olika föremål av trä, metall och tyg delar som sammantaget är den mest kompletta rigg som överlevt sedan före sekelskiftet 1800. De har givit förutsättningarna för den livfulla rekonstruktionen och iscensättningen av segelverket och sjöegenskaperna hos det kraftfulla krigsskepp från 1628 som Vasa är.