Detta är Folke T. Olofssons femte diktsamling. Han har hyllats för sin poesi och fortsätter att beröra. Vemodet möter hoppet. Domedagen möts med kärlek.
Ur den tvåhundrafyrtionde dikten:
Vaddrullar över de ohöstade
 sensommarfälten.
 Vita moln mellan rutor
 och innanfönster.
 Genom dubbla glas
 ser jag in i rum efter rum
 lika fjärran som molnrullarna.
 De sorgkantade urklippen
 om gamle konungens död.
 Jag vet år och dag.
 Som om det skulle angå
 en som just fyllt sju.
 Ändå var vi ledsna
 utan att förstå varför.
Läs mer på www.fripress.se