Att hålla fast vid sina åldrar och sin gnista.
I sin nya diktsamling skriver Tomas Mikael Bäck vällustigt om saker som försvunnit. Kalla det nostalgi eller minnen, strängt taget handlar det om sådant som inte längre finns och om att vårda det med tillgängliga medel. Ungdomsbilder, skärgårdsliv i Replot och tillbakablickande intryck från Vasa får särskilt fokus i Stämt.
Dikterna i Bäcks över 50-åriga författarskap präglas av lyhördhet inför det lågmälda, av ett stilla lyssnande och en sparsamhet med orden som gör dem desto starkare. Han fångar det förgängliga, men också den gnista som trots allt består – en poetisk meditation över tid, liv och det som försvinner.