I Terpsitone undersöks på ett egenartat vis människans förhållande till maskiner. Diktsamlingen är döpt efter ett av Leon Theremins märkliga musikinstrument, en variant av den mer kända theremin, men gjord för att dansa i. Författaren skriver i en avslutande not: "Maskiner äger en förförisk makt över oss och påverkade oss långt innan de fanns. Den här anakronistiska tankegången har varit ledande under arbetet med Terpsitone. Mitt intresse för instrumenten har således primärt inte varit tekniskt eller musikaliskt. I stället har det handlat om bilderna de frammanar: människan som dansar hukande under en apparat eller som i en sorts tillbedjan står och utför de mest utsökta handrörelserna – eller de mest krampaktiga – i tomma luften för att få en maskin att ljuda. Men även jag har drabbats av instrumentens förrädiska skönhet. De är verkligen vackra. Och skrämmande. Ambivalensen är den här diktsamlingens kött.”
Av Christer Boberg har på bokförlaget Trombone tidigare utgivits:
Sekvensen om pappersblomman, dikter 2007
Revel, dikter 2010
Skuggvältan, CD med text-ljud 2013
Haiku, dikter 2013
Röster om Revel, 2010:
"Bobergs dikt är en kapsel utsänd till evigheten."
Björn Kohlström, BERNUR
"Det är stor dikt, avgörande."
Kristian Lundberg, Helsingborgs Dagblad
Christer Boberg är född 1970 i Falun. Bor på Gotland.
ArbetstitelTerpsitone
Standardpris179.00
Illustrerad
Orginaltitel
Åldersgrupp
BandtypDanskt band
Recensionsutdrag
Läsordning i serie
MediatypBok
AvailableToOrder IsContractProduct Inlaga
Sidor74
Publiceringsdatum2016-04-02 00:00:00
FörfattareChrister Boberg
Kort BeskrivningI Terpsitone undersöks på ett egenartat vis människans förhållande till maskiner. Diktsamlingen är döpt efter ett av Leon Theremins märkliga musikinstrument, en variant av den mer kända theremin, men gjord för att dansa i. Författaren skriver i en avslutande not: "Maskiner äger en förförisk makt över oss och påverkade oss långt innan de fanns. Den här anakronistiska tankegången har varit ledande under arbetet med Terpsitone. Mitt intresse för instrumenten har således primärt inte varit tekniskt eller musikaliskt. I stället har det handlat om bilderna de frammanar: människan som dansar hukande under en apparat eller som i en sorts tillbedjan står och utför de mest utsökta handrörelserna – eller de mest krampaktiga – i tomma luften för att få en maskin att ljuda. Men även jag har drabbats av instrumentens förrädiska skönhet. De är verkligen vackra. Och skrämmande. Ambivalensen är den här diktsamlingens kött.”
Storlek
Färg
IsBokinfoProduct
SeriesTitle
erpOwnsPrice BokinfoStatusCode